Under 2019 har jag två gånger fått förtroendet att ge respons på texter. Två vänner och duktiga skribenter ville ha hjälp att komma vidare i skrivprocessen. Först kändes det läskigt. Jag vet själv hur konstigt det kan bli om responsen blir “fel”. Samtidigt kände jag mig glad och ödmjuk inför det förtroende de visade mig. Skulle jag kunna leva upp till deras förväntningar?
Med början 2009 har jag gått många skrivkurser och utbildningar i skrivande. Om jag minns rätt så inbegrep samtliga att läsa andras texter och komma med synpunkter. Vissa gånger var det jättesvårt, exempelvis om texten verkade tungläst, eller om genren inte tillhörde mina favoriter. Då kunde det vara en verklig utmaning att behöva formulera i ord vad jag tyckte om den. När andra läste mina texter och inte fattade vad jag menade blev jag ledsen. Hur skulle jag kunna skriva så att de förstod?
Alla som skriver har något att säga
Om en person vars texter jag inte gillade skulle få respons flera gånger kunde det bli extra jobbigt. Jag brukade dra mig för att läsa, men när jag väl tog tag i saken brukade något magiskt hända. Även den i mina ögon mest knepiga text öppnade upp sig och visade sina hemligheter. Jag insåg att genre inte spelar så stor roll, inte heller stavfel och andra språkliga konstigheter. Det var det som personen ville berätta som blev viktigt. Ju längre tid jag lade ner på en text desto intressantare blev den. Sedan går det förstås inte att sticka under stol med att vissa personer är bättre berättare än andra. Talang och uthållighet har betydelse.
Viktigt att ställa frågor
Berättelserna jag läste i fjol var båda mycket bra. Mina vänner hade skapat intressanta och realistiska karaktärer, miljöer som var lätta att se framför sig, och handlingen hade stor potential att blomma ut till något riktigt spännande. Det jag kunde bidra med var att se om budskapet gick fram. Jag började med att ställa ett antal viktiga frågor:
- Hur uppfattar läsaren karaktärer, miljön och handlingen?
- Går det att följa storyn eller finns det logiska luckor?
- Förstår man relationerna?
- Behövs det fler “planteringar”, t ex för att ge läsaren en aning om vad som komma skall?
Bara berättaren känner till hela storyn
Från att ha känt ödmjukhet inför uppgiften gick jag raka spåret till total entusiasm. Det resulterade i långa utläggningar som kanske kändes överväldigande för mottagarna. Jag brukar dock vara noga med att förklara att min respons baseras på den del av texten jag fått läsa. Om det inte är hela historien måste jag gissa mig till vad som ska hända. Det betyder att det jag gissar kan vara helt fel – men det betyder inte att berättelsen är fel! Berättaren har sin vision och sina tankar om handlingen, och bara om jag får läsa hela storyn kan jag ge tydlig och rättvis respons.
För att summera: Jag älskar att analysera, se samband och följa den skapande processen tillsammans med någon annan. Speciellt om hen är lika begåvad som mina skrivande vänner ❤️